Väljer du att blomma?

I morse promenerade jag i regnet i stan. Det var plaskigt, kallt och blött. Jag kan erkänna att jag tillät mitt humör påverkas av mina yttre omständigheter. Jag muttrade inombords om hur jag önskade att vädret skulle vara istället och hur jag hatade att bli blöt.

Men så gick jag förbi ett blommande körsbärsträd och stannade upp. Blommorna var vackra, nästan ännu mer bländande i regnet. Och så slog det mig att trädet väljer att blomma ändå, oavsett väder. Det står där liksom helt obekymrat och gör bara sin grej.

Jag vill därför göra som trädet. Jag vill också vägra att låta mig påverkas av hur det ser ut utanför. Jag vill välja att låta regnet, andras rädslor och klagomål och allt knasigt som händer i världen bara få passera. Jag vill rätt och slätt stå där och blomma, precis som trädet.

Vill du stå och blomma med mig? Tillsammans kan vi göra världen vacker och inspirera varandra!

<3